The art of slow living. Efter lite tidsomställning och acklimatisering börjar det gå upp för mig att detta är mitt hem i fyra månader. Detta land där människorna på nåt sätt lever lite långsammare än jag. Man går långsammare. Man tränger sig inte före någon annan. Man äter långsamt (det går inte så fort med pinnar). Människor möter mina blickar, ler och förklarar gärna omsorgsfullt vägen, eller går med mig en bit … även om man inte alls har förstått vart jag är på väg. Man badar länge i 40-gradigt vatten innan man går och lägger sig istället för att ta en snabb dusch. Man ser tedrickande som en andlig upplevelse och matlagningen är en konstform. Jag går omkring i en stad där vördnaden för naturen, för rent vatten och frisk grönska, genomsyrar allt. Jag blir nyfiken och tänker; kanske blir livet lite vackrare om allt får gå lite långsammare?