Mitt emellan Tokyo och Kyoto, uppe i bergen, ligger Kisodalen med sina mäktiga berg, några av japans äldsta välbevarade byar och vandringsleder som för 400 år sen användes av samurajer, handelsmän och andra resande. På 2,5 timme från Kyoto är man där och plötsligt känns det som man rest långt tillbaka i tiden. Kontrasten att kliva på den ultramoderna shinkansen på Kyoto station för att sedan bli avsläppt av en buss på en brant gata i en liten by med låga trähus är omvälvande. Och väldigt skön. Här känns det som om tiden stått stilla. Man hör ett ständigt porlande av vatten som rinner från bergen … annars är det tyst. Och vilsamt.

Skogen som tidigare varit samurajernas transportled är en fascinerande naturupplevelse. En tät grönska med små bäckar och stora vattenfall. Man klingar i klockor med jämna mellanrum för att inte riskera att stöta på en björn. Leden är kantad med små byar där lokalbefolkningen lever ett stillsamt och naturligt liv. Inne i ett tehus på vägen sitter en man och serverar te till förbipasserande över en öppen eld.

Jag andas in luften. Och lugnet. Och lagrar … bilder, ljud, dofter och minnen. Det är inte så ansträngande … ganska lagom. Så lagom att den minsta i sällskapet också orkar gå nästan hela vägen. Ändå känns det välförtjänt för kroppen att på kvällen sjunka ner i ett 40-gradigt vatten i en varm källa ännu längre upp i bergen där körsbärsblommorna ännu inte slagit ut …