Längs en grusväg gömd i ett område med olivträd och vinrankor ligger en av de vackrare platser jag varit på; Masseria Potenti. Ett vitt, fyrkantigt fort runt en stor innergård som tidigare varit ett gömställe mot turkiska pirater på italiens södra spets. Man kan först inte riktigt ana vad som döljer sig där inne, men så fort man kliver innanför en grågrön träport ser man att detta är något utöver det vanliga. En estetisk dröm. En plats för kreativitet och omsorg om minsta lilla detalj. På gränsen till perfektion, vilket gör att man först inte vet om man kan känna sig hemma här.
Ändå kan jag inte låta bli att förundras över den så väl placerade, gröna glasurnan längs grusgången. De tunna tygerna som hänger lite här och var och som ger en orientalisk touch till platsen. Den grågröna färgen som jag älskar på alla dörrar och trädetaljer i det annars kritvita fortet. De orientaliska mattorna på uteplatsen som ger en varm och ombonad känsla, och lavendeln som växer vilt här men som egentligen verkar omsorgsfullt inplanterad på flera ställen.
En stor integritet råder kring gästerna från hela världen som tagit sig hit och man kastar sig inte in i ett samtal med vem som helst. Men framåt kvällen när middagen serveras luckras stämningen upp. Vi pratar med en italiensk familj om livet i sydamerika, om kärleken till Puglia och med några nyfunna svenska vänner om varför den här delen av italien fascinerar så. Kanske är det färgerna som påminner om de skandinaviska, svala tonerna. Kanske är det klimatet. Kanske den goda olivoljan eller de fantastiska vinerna. Kanske det orörda, karga landskapet eller helt enkelt en blandning av allt detta på samma gång.
Jag vet bara att jag trivs. Att jag får koppla av och omringas av något som är extremt vackert. Att jag försöker låta bilderna, färgerna och dofterna få fastna i själen så att jag kan ta fram dom längre fram i höst när mörkret blir som mest påträngande.
http://www.masseriapotenti.it